Tvingad
Jag har fått klagomål. Ganska högljudda sådana. Faktiskt så ekande upprörande att jag skämdes och lovade att ta mig i kragen.
Så nu sitter jag här.
Skriver i bloggen jag hade så höga ambitioner om. Vad hände? Varför slutade jag?
Egentligen är frågorna irrelevanta. Eller snarare svaren. Huvudsaken är att jag är tillbaka.
.
.
Det har blivit lite konstigt här på bloggen. Jag kan inte göra radbrytningar för att få nytt stycke. Därav punkterna.
.
.
I lördags hade min mamma släktkalas. Det var fantastiskt roligt att samla (nästan) alla igen. När jag var liten träffades vi flera gånger per år. Nu ses vi väl... en gång vartannat år? Kanske en överdrift, men jag tycker verkligen om att träffa släkten.
Så att ni vet
.
Jag och min kusin Katta.
Kommentarer
Trackback
